Morgonstund har guld i mun

Vackert i sköna Norrland

Det är -5 grader ute. Jag kan ana att solen skiner och att himlen är blå genom våra persienner i sovrummet.

Jag ligger och myser under täcket för att snart gå upp för att koka en varm kopp te och slå på efter tio.
Nu på morgonen har jag inrett jul i huvudet. Det ser jag fram emot jättemycket, att få verkställa mina tankar o idéer. Men först är det nog dags att ta ner sommargardinerna o få upp höstens, innan det är dags att ta ner dem o sätta upp julens.

Jag skaffade en app igår som räknar ner dagarna till jul med julmusik i bakgrunden. Det är lite tidigt men ändå lite roligt. 65 dagar kvar om jag minns rätt.

i kärlekens tecken

Det är över två år sen jag var på bröllop sist. Men det året var det tre kompispar till oss som gifte sig och så vi själva förstås.

Jag tycker om bröllop. Nyfikenheten över brudens klänning, hår, ingångsmusik, ja allt det där ytliga som är så spännande att veta, eftersom det är så hemligt, till den stora dagen kommer. Och när det kommer så är det så fint, oavsett vad.

Vi var på bröllop i helgen. Johanna Söderberg; Vi blev fru, men inte Hellströms. Ganska fånigt för många men ack så fina ord för mig. Musiken "förde oss samma". Eller ja, egentligen med familjen Söderberg men det räknas inte. Och Hellström har följt oss sen dess. Det är fint när jag tänker på det.

Men i alla fall, bröllop. På brudparets inbjudningskort stod texten Vi tror på mer än ingenting. Det är så bra!

För bröllop är ju inte bara en fest, en ring, en klänning, en makeup eller kyssar så fort någon plingar i glasen.

Det är ett heligt förbund. Man ingår ett förbund med sin partner. Att dela allt i både med- och motgång. Men det är också ett förbund med Gud.

Något som jag ibland glömmer bort då jag mest fokuserar på det ytliga. Men för mig som kristen så tror jag att Gud kan vara med och hjälpa när vi kommer till motgångarna i äktenskapet. Det gäller bara att hålla sig nära honom och vara ärlig mot både ens make/maka och dela det tillsammans med Gud.

Sen har jag lärt mig att inte jämföra vem som gör mest i hemmet eller vem som är mest kärleksfull. För jag kommer oftast fram till att det är jag, fast jag vet att det inte stämmer. Istället måste jag se förbi det och försöka älska såsom Gud älskar.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.
1 Kor 13:4-7

höstpromenad

En promenad i höstens alla ljuvliga färger är något av det bästa.