"Om en man kan visa så mycket hat, tänk då hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans"
Det finns inga ord kring det hemska och ofattbara våldsdåd som drabbat Norge. Det är det man ser på tv, hör på radion och pratar om. Det känns som en stor och obegriplig bubbla men ändå känns det som en dröm. Tills man får upp ögonen igen och ser att det faktiskt har inträffat.
Det händer mycket runt mig just nu men allt tappar som sin betydelse och jag har knappt samvete nog att ens kolla på ett "vanligt" tv-program. Ska jag få roa mig när så många unga människors liv blivit berövade och ännu fler fått tagit del av det hemska som hänt och kommer få leva med de bilder som måste vara inpräntade i dem.
Men det är lite som Clara skriver också. Det finns så mycket elände i världen som vi annars inte ser. Eller har vi blivit immuna mot det? Hjärnan och känslorna slår av för att där borta, långt borta, har och kommer det alltid vara så. Det ska så mycket till för att en förändring ska ske.
Det som hände i Oslo i fredags är bara 30 mil från mig. Hälften så långt som vi har till stugan. Det är så nära inpå.
Det som hänt är så fruktansvärt tragiskt och inga ord i världen räcker till. Men jag blir hoppfull av att så många över hela världen står enade och visar så mycket kärlek.
Jag ber för de drabbade och närstående.
"Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet."
