Välkommen när du vill

I morse när jag slog upp ögonen så var det ett sånt där snöigt ljus ute. Sådär så man kan man se att det är kallt och så är allting ute beklätt med en lätt gul-orange färg trots att det är grått och mulet. Men ingen snö bara regn tills... jag frågade Tobbe om han trodde att det skulle hinna komma snö tills vi får huset. För just ja, vi har köpt hus!! Men det tar vi senare. Jag hann som sagt bara fråga det och så tittade jag ut och då snöade det. Jag smsade till mamma och berättade nyheten, lätt lyrisk. Fick som svar att det var lite väl tidigt. Ja och det var det nog också för det är fortfarande för varmt ute så allting smalt så fort det nuddade marken och det blev stora vattenpölar ute bara.

Fortfarande är träden oemotståndligt vackra ute och jag vet inte om jag hunnit bearbeta hösten än. Eller jo det har jag nog förresten. Långa höstpromenader har avnjutits, stövlar använts regniga dagar, jag har insupit den höga friska luften och te har druckits med massor av tända ljus. Så ja jag är väl redo då. Och än mer redo blir av att läsa Underbaraclaras vinterpepp

Så så fort det blir kallare välkomnar jag snön och vintern.

Bjuder på en bild av vår kristallkrona som bara tänds under det här halvåret